Livet leker - eller nåt i den stilen

Annandagen kl 10, jag befinner mig utanför Ljungby hos min älskling och Max.
Precis uppstigna för att göra oss i ordning för färd till mina morföräldrar på julkalas...
Morgan och Max sticker ut i badet för att göra sig rena medan jag börjar rensa lite i huset...

På diskbänken står en tallrik med min sega hemgjorda kola utkladdad på hela tallriken.
"undra om jag inte ska försöka ta bort den... men med vad..."
"kolla en kökskniv"

DUM  IDÉ!!

Kniven tar inte bort kolan, däremot går kniven rakt i handen.
Inte visste jag att blod kan pulsera ut ur en på det sättet.
"Smartass" Emma sätter i ren panik igång kranen på fullt tryck och sätter handen under...
blodet sprutar över hela köket...

Ut på toaletten, där hittar jag en mörkblå handuk (vilken tur den inte var vit...)
och trycker för att få det att sluta blöda.
Springer ut till Morgan och säger..."jag tror det är allvarligt"...

Morgan rusar upp ur badet och stressar runt,
får på Max lite kläder och även sig själv,
för att sedan ta mig med till svärföräldrarna
och lämna Max för att sedan med ilfart köra till akuten.

Allting slutar med att jag får sy ett liten gulligt stygn i handen och några tabletter för smärtan!

Tur i oturen var väl att jag inte skar av en sena eller stack mig rakt igenom handen...
Men just nu gör det bara ont, ont, ont, särskilt i mitt pekfinger, där någon nerv inte är som den ska..

HARONT!

Men vet ni vad, jag körde in till morföräldrarna i Laholm på eftermiddagen,
stolt över mitt första (och förhoppningsvis sista) stygn!!


                                                                        - bevismaterial = kniven & kolan - 


                                                                                                       - det gör ont.... -

Annars har julen varit fantastisk, men god julmat, underbara människor, kärlek och mycket paket!

Puss och kram

från klumpiga Emma