Livet leker - eller nåt i den stilen

   -------->          
Tro det eller ej.
Blev inkallad på möte med chefen idag...
Min domedag är kommen, tänkte jag.

Gårdagen blev nämligen inte fullt så vanlig som dom andra ovanliga dagarna.
Två representanter från kollegiet gick in och förklarade hur missnöjda vi var med henne.
Ont i magen... men inget hände...
Sen fick hon reda på att vi ikväll, jag och mina kollegor, ska ut på hotellet och äta gott och dricka gott, men att hon inte är bjuden, lite surmulen blev hon allt!

Och så idag..
Först sur, kunde inte hälsa, kunde inte hålla upp dörren när jag hade händerna fulla... nej, det där psykandet var igång igen... och så efter lunch kallade hon in mig på samtal... i det stora konferansrummet !!!!!

Och där var jag, sittandes mitt emot henne när hon meddelade att "detta är det avslutande samtalet, jag vill att du berättar hur du tycker din tid varit här på skolan, vad du kommer ta med dig, vad som varit dåligt och vad som kan ändras på till nästa person som kommer in"
Puh... min domedag var inte kommen än...

Och vet ni vad som händer sen när vi kanske pratat i 40 minuter, då berömmer hon mig för mina uppgifter här, hon berättar hur duktig hon tycker jag varit, hur mycket hon tyckt om mig och hur mycket hon kunnat lita på mig, och vill jag så skriver hon ett brev med mycket bra betyg om mig.

Chockad och med tårar i ögonen, mötte jag hennes blick med tårar i ögonen.

Vad hände??

Hon vände helt, och plötsligt var hon den där chefen man längtat efter.
"Lycka till" sa hon och log (ja hon log!)
Efter det ville jag inte ta upp något negativt, detta var precis så jag ville sluta på skolan
så om två dagar går jag härifrån, stolt och glad för den tid jag fått haft här.

Men inte bjöd jag henne på utekvällen ikväll, så mycket växte hon inte i mina ögon, men en liten avslutning för mig får jag på fredag då hon fixar lunch. Och det känns ju helt okej!

Äntligen är det magonda borta!
Nu längtar jag bara efter att få jobba dessa två dagar som är kvar!

Och ikväll blir det PARTYYYYYYYYY!!

Älskar mina kollegor = min 2:a familj!

Puss

Emma